Smittsamma djursjukdomar

 

Sjukdomar förorsakas av bakterier, virus, parasiter, urdjur, svampar, bakterie- och mögelgifter.

Smittalstrarna flyttas från en individ till en annan bl.a. genom:

  • beröring (t.ex. ringorm)
  • droppar (t.ex. luftvägsvirus- och bakterier)
  • sekret ( t.ex. salmonella, EHEC, leptospira=
  • levande vektorer, som människor (t.ex. salmonella), blodsugande insekter (ex. bluetongue), fåglar (t.ex. samonella), gnagare (t.ex. salmonella) eller andra djur
  • mekaniska vektorer, så som transportfordon eller arbetsredskap

 

Sjukdomsalstrarna tar sig in i kroppen:

  • horisontellt genom:
    - luftvägarna
    - munnen
    - könsorganen
    - sprucken hud eller slemhinna
  • vertikalt:
    - från moder till foster eller från moderfågel till ägg

Olika sjukdomsalstrare tar sig in i kroppen på olika sätt, beroende på vilket organ i kroppen som är den aktuella sjukdomsalstrarens mål.

 

Spridningsrisk

Största risken att få en ny djursjukdom till djurbesättningen eller till landet är djurhandel. Näst största risken utgör besökare i produktionsdjursbesättningarna (speciellt sådana som far runt till olika gårdar eller annars är i kontakt med djur), utlandsresor, foder och skadedjur (vilda fåglar och gnagare).

 

Faktorer som gynnar smittspridning är bl.a:

  • okontrollerad djurhandel, djurtransporter
  • hög djurtäthet (stora besättningar nära varandra)
  • att inte bry sig om smittoskydd
  • geografiska specialdrag, bosättningskulturen

 

Vissa sjukdomar kan också smitta från djur till människa eller från människa till djur; dessa sjudkomar kallas för zoonoser. Sådana är till exempel salmionella, EHEC, ringorm och rödsjuka. Här finns tilläggsinformation om zoonoser. (Zoonoscentret)

 

© ETT ry